Lindofinn

Två år med Lindofinn - hur känns det?
– Tack, helt fantastiskt. Så mycket har hänt under de två åren. När jag startade företaget var det ju bara för att snabbt kunna ge ut min bok Där vi en gång var. Den skulle jag visa och sälja på fotogruppen Fabels utställning i september 2018. Men väl där förstod jag av besökarna att både bilderna och texten berörde. Så då var det bara till att själv börja ta det hela på allvar, säger Ingrid.

Vad gjorde du då?
– Ja, först gällde det ju att få ut boken i de officiella säljkanalerna och till biblioteken. Sådant tar tid så man kan säga att hösten gick åt till att teckna avtal och bygga webb. Men 24 januari 2019 gick startskottet för försäljningen och genast kom den första ordern. Så kul. Och då tror man ju att hela världen ska välla in med sina beställningar, men riktigt så var det naturligtvis inte.

Du var en av 50 fotografer som deltog på Kulturhusets utställning Fria Fotografers Salong i januari – februari 2019.
– Jo, och det var så roligt och oväntat. Under drygt tre veckor fick jag där möjlighet att mitt i centrala Stockholm visa upp några av mina bilder ur boken. Jag hade fått bästa platsen ut mot Sergels torg och bilderna syntes utifrån dygnet runt. Men där var det fotografen Ingrid Lindeberg som ställde ut, säger Ingrid och ler lite generat förvånat.

Varför ler du?
– Jag har fortfarande inte riktigt landat i att jag är en fotograf som ställer ut. Jag ser mig först och främst som en skrivande person, även om jag fotograferat sedan tonåren. Därifrån till att ställa ut har varit en högst oförutsedd och oerhört inspirerande utveckling. Jag är så tacksam.

Det blev ju flera fotoutställningar under 2019 och sedan en separatutställning i januari 2020.
– Ja, det ena gav det andra. Jag såg fotoutställningar som ett sätt att få visa mina bilder från förorten men också som en möjlighet att sprida min bok.

– Att få vara med på Planket Stockholm var en stor upplevelse. Ett sådan folkfest. De kom i flerdubbla led, kommenterade och umgicks. Ungefär 16 000 personer besökte Planket, jag har känslan av att många av dem kom just på lördagen då jag hade turen att få ställa ut.

– Sedan blev min bild ”Utveckling” uttagen att vara med på Dokumentärfotosalongen i Norrköping, även det är en bild ur sviten ”Där vi en gång var”.

Vad har varit mest givande?
– Det är mötena med de som läser min bok eller kommenterar och diskuterar mina bilder. Det är så många som känner igen sig och kommenterar dåtiden men också utvecklingen. Det kändes sedan helt rätt att ha en separatutställning i Alvik, Bromma, en snabbspårvägshållplats bort från där bilderna var tagna och där jag en gång växte upp.

Är det något som inte gick så bra?
– Ja, det var väl medverkan i bokmässan i Linköping. Där gjorde jag precis allt man kunde. Jag bokade annons i mässtidningen som delades ut på alla bibliotek, skrev på arrangörens webb så att mitt förlag låg i topp när mässdagen närmade sig och jag var en av talarna i Speakers Corner. Inte en enda bok blev såld. Det var bara att konstatera att en vanlig bokmässa inte var rätt ställe för att sälja min skönlitterära fotobok. Däremot såldes den på Fotoboksmässan och på Centrum För Fotografis julsalong.

Vad är du extra stolt över?
– Det är så mycket som har varit överväldigande och överraskande. Men känslan när jag gick uppför trapporna in i Stockholms stadsbiblioteks stora sal under kupolen och insåg att det var just där de placerat min bok för utlåning, det var stort. Jag tror till och med att jag miste min formuleringsförmåga just då, jag bara tittade och tittade igen för att verkligen försäkra mig om att det var verkligt.

– Sedan blev jag glatt överraskad att min separatutställning på biblioteket blev så uppmärksammad. Den fanns med i alla kalendarier och även i fora för proffsfotografer. Till och med Fotografiska promotade mig, utställningen och boken i ett blogginlägg. Mycket otippat, men utan Fotografiskas lärare hade det aldrig blivit några utställningar eller bok.

Var det något som inte blev av?
– Ja, faktiskt. Biblioteket ställde in alla programplaner på grund av rådande personalläge. Jag hade planerat ett program om närförorterna och förortslivet under rekordåren då folkhemstanken var som mest genomgripande. Så det känns som om det fortfarande finns en del ogjort kring Där vi en gång var.

Vad händer nu?
– Just nu är boken Där vi en gång var utställd i Landskrona där Landskrona foto och Sveriges Fotografers förbund samlat Fotobokspriset 2020. Och så har Lindofinn nyligen tecknat avtal med Axiell, ett företag specialiserat på e-böcker. Vi får se om det går att göra om en tryckt fotobok till en läsbar e-bok.